Tvivlen var många,skulle detta gå? I min tanke hade jag otaligt många gånger gjort det. Vad det var jag hade gjort undrar ni kanske? Jo fantiserat om hur det skulle kännas att gå i mål på mitt första maraton.

Hur många gånger vet jag inte men nog har tanken funnits på löpbandet, i sängen när jag ska sova, i drömmen och ute längs stans många asfaltsprydda vägar. Den har funnits med mig dag och natt

Nu stod jag alltså där vid starten med en stigande nervosistet. Vad jag var nervös för var mest att jag inte skulle klara sträckan,att jag skulle få kliva av. Precis som jag skulle vara den ende ? Vem skulle bry sig ? Troligtvis ingen förutom jag.

Första varvet sprang jag på ren eufori. I början av andra varvet högg det till i mitt knä och jag var tvungen att gå. Tanken fanns att that was it,det blir ingen målgång för mig men knäet slutade ömma efter ett tag.

Det gick inte snabbt på andra varvet och den dåliga grundträningen visade sitt fula tryne. Jag hade nog inte insett hur jobbigt det faktiskt är att springa 42195 m. Inte konstigt kanske eftersom jag aldrig gjort sträckan förut ?

Tack vare mitt pannben masade jag mig dock närmre och närmre mål och när jag svängde in på Stockholm Stadion var jag både rejält kall och rejält tom i benen och när jag korsade mållinjen och det sjönk in i skallen att jag klarat det så kom tårarna.

Trots att det var jobbigt fanns känslan av att det här kommer jag göra igen och det här är bara början på nåt större. Jag har redan en plan för våren och kommande höst men de håller jag för mig själv en stund till?

Klart är i alla fall att höstens stora utmaning närmar sig. 10 oktober är det jag mot 50 km ultra och jag bara älskar känslan av det

Bilden är från halvmara i Barcelona. Ett lopp som är ett måste för alla löpälskare

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Som den musiknörd jag är så scannar jag de flesta sociala medier för att upptäcka ny och intressant musik. I dagens samhälle där man via exempelvis Spotify bara klickar sig vidare mellan den oerhörda mängd av låtar som finns att tillgå ä...

Den har stått där i bokhyllan och samlat damm. Jag har lyft den in och ut några gånger,tummat på bladen och ställt tillbaka. Jag har helt enkelt varit tvungen att bli klar med min egen sorg . Inte så att jag blivit drabbad direkt utan mer indirekt...

Igår var jag på middag på vårt företags Sverigekonferens. I fina miljöer på Lastberget i Bålsta närmare bestämt.Jag var ditbjuden fast jag slutar på företaget den 1 dec. Eftersom mycket handlar om framtiden och jag inte är en del av den så kändes det...

I fredags kväll kunde jag springa igenom sista passet inför Brotorp imorgon söndag. Trots ofrivilligt uppehåll på några dagar då jag haft en krånglande hals kändes det som att det fanns ett tryck i steget,nästan så att det kändes som att jag flöt...

För 3 år sedan drygt så var vikten och konditionen en helt annan än vad den är idag. Jag hade nog inte sprungit många meter sen jag slutade spela fotboll vid 15 år. Vantrivselkilona var många och trösten var att äta mer onyttigt. Det skulle dock k...